För att inte tala om långärmad tröja, långbyxor och om det bara fanns en chans att jag kunde få på mig mina vanliga skor hade jag även haft strumpor på mig idag. Det känns lite ovant men på det stora hela tror jag det här kan funka. Jag vill minnas att det har fungerat förr.
Det är kyligt i luften, och alla som går förbi utanför mitt fönster har jacka på sig. Jag ska strax ge mig ut själv och se om inte en tur till videobutiken kan vara just det som triggar förlossningen.
I morse, precis innan han gick till jobbet, sa maken Ska du inte klämma ut den där nu? Närmare skilsmässa har vi nog aldrig varit.
Kanske kommer Skrutte ut till helgen precis som det är sagt att han ska. Kanske är han en duktig liten pojke som passar tider.
Kanske går jag över två veckor. Det är inget ovanligt/fel/konstigt med det. Det är bara det att varje gång jag tänker så får jag tårar i ögonen.
Den tanken går inte riktigt att härda ut.
Till helgen orkar jag. Men snälla, jag orkar inte mycket mer än så.
Om någon bryr sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar