All work and no play

Inte ett ord skrev jag igår och ingen ursäkt har jag för det heller. Ren och skär lathet eller trötthet eller vad man nu ska kalla det. Det känns helt overkligt att det bara är tisdag för det tog emot så mycket att gå upp trots att jag somnade vid nio igår kväll.

Det blev som jag trodde väldigt tungt på jobbet i går och jag får påminna mig hela tiden om att jag måste göra det här, jag är tvungen att arbeta, för kroppen vill bara gå därifrån flera gånger om dagen.

Det ska tydligen bli en hektisk period med massor av övertid den här månaden, och jag som bara skulle vilja gå och lägga mig igen. Som tack om vi ställer upp och jobbar extra mycket lockar chefen med en resa till Madrid och jag måste säga att det funkar inte alls för mig. Jag vill inte flyga just nu när jag känner mig så ömtålig/dödlig, jag vill inte åka till en främmande stad i sällskap med främmande människor och nu när det känns som om jag knappt hinner träffa man och barn är jag inte ett dugg sugen på att åka bort och missa en hel helg med dem, tvärtom.

Hellre en saftig bonus, så att jag kanske kunde få lite semester med familjen till sommaren.

Och så en rejäl övertidsersättning. Jag har inte vågat fråga vad jag får för timlön om jag jobbar på helgerna. Det måste ju bli mer, men en av de andra timanställda säger att det inte blir det. I lördags var det ju röd dag också, så jag väntar med spänning på lönespecifikationen. Blir det inget ob eller helgtillägg har jag en känsla att jag kommer vara upptagen ganska mycket om helgerna framöver. Tyvärr, chefen.

Man är väl en riktig knegare om man är skitig och det gör ont överallt när man kommer hem från jobbet. Lite stolt är jag över att jag orkar men jag fasar för att jag inte kommer att göra det länge till. Det var ok när jag hade julen att fästa blicken på, det var inte så många veckor, det gick att överskåda.

Nu är det bara evigheten som sträcker ut sig framför mig. Om jag inte aktar mig så jobbar jag där alltid och visst är det suveränt bra att jag tjänar pengar men jag har andra planer, jag har andra saker som jag vill göra och det är viktigt att jag vågar göra dem, viktigt att jag orkar göra dem och jag vet inte om jobbet lämnar tillräckligt med ork till allt det andra.

Jag hade så hoppats på förlag som ställt krav på mig att revidera manuskript, som krävt att jag ägnade min tid åt att färdigställa mina böcker inför utgivningen i år. Så hade det funnits utrymme att täcka nej till jobb men ändå ha pengar på väg in.

Jag kommer ju inte att orka jobba med något så här tungt länge till.