Slutet av veckan hade man kunnat tro men bara för att det är fredag ska man inte falla på knä och tacka the ptb's. Det kan mycket väl vara att jag måste jobba i morgon också, trots att jag kört på fälgen hela veckan.
Jag tror inte att det är sant att det bara är tredje veckan jag jobbar må-fr. Det känns om en evighet sedan jag hade en ledig dag. Jag vill bara säga att Jag går hem nu, hela tiden, hela dagen. Men jag håller käft.
Det gör ont på så många ställen, på så många olika sätt.
Än sen då?
I själen är det väl värst. Men jag säger att det är ryggen. Folk har mer förståelse för somatiskt lidande.
Svarta stunder på jobbet när jag ser ner på kuverten och tänker: Det här är allt jag har. Det här är den jag är. Det är är den jag kommer att vara.
Då blir man inte glad.
Tur att det är så dammigt där. Det ursäktar mina röda ögon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar