Flyktplaner

Äntligen ledig och jag vaknar tidigare än någonsin. Logik. Nåja. Eftersom jag är ledig kan jag väl ta en tupplur mitt på blanka eftermiddagen och sedan orka hålla mig uppe till solnedgången. Vända tillbaka dygnet är inte lönt, jag ska ju snart gå och jobba igen.

Men inte idag.

Jag ägnar väldigt mycket tid på jobbet åt flyktplaner. Inte så att jag tatuerat mig över hela ryggen eller så, men jag funderar mycket på hur jag skulle kunna komma därifrån. Utvägar. Hur det skulle funka. Vad jag skulle säga. Hur de skulle ta det.

Jag vet att jag ska vara så himla tacksam. Att de överhuvudtaget tog emot mig och sedan anställde mig efter bara fyra veckor. Helt osannolikt.

Men jag orkar inte. Det är bara så. Och livet är för kort för att sova bort allt, för att ha ont hela tiden på sju olika ställen.

Jag vet att jag tänkte orka fram till sommaren, men... Det måste finnas någon väg ut. Något sätt att slippa.

Gärna ett med bibehållen lön.


Ja ja. Man kan väl få drömma. Klockan är ju inte ens fyra om morgonen.