Historielös

Ynka 444 ord, skäms, skäms. Dessutom inget jag kan använda till någonting, knappt mer än en skrivövning. Jag ville se om jag kunde skriva utifrån ingenting, så jag slog upp en av de olästa böckerna bredvid min säng på måfå och tog en mening som jag sedan fortsatte på.

Jag minns alla personer som dök upp från ingenstans när vi gjorde skrivövningar i Svalöv, vilken närvaro de hade, hur klart och tydligt de framträdde bara de fick några meningar på sig. Alla historier som bara fanns att plocka ur luften, roliga, sorgliga, skrämmande.

Jag undrar var de har tagit vägen.

Ibland kan jag se någon liten antydan till historia fladdra förbi i ögonvrån men när jag vänder på huvudet är den borta.

Det räcker inte med att skriva varje dag för att känna sig som en som skriver. Förr eller senare behöver jag skriva något bra också.

Idag blir det inte i alla fall. Jag måste gå och jobba. Bra, för det har inte varit så många arbetsdagar den här löneperioden. Dåligt, för det är lördag och jag hade gärna stannat i sängen. Men det är lika bra att köra på, vi behöver varenda krona.

Tänk om jag någonsin sitter med block och penna i handen och tänker: nu måste jag skriva på lite extra, vi behöver varenda krona.

Tänk om någon, någonsin kunde tänka sig att betala mig för att göra sådant som jag tycker om.