Inte ett ord blev skrivet i går, inte ens en tanke blev tänkt. Den här veckan är för mycket och det ser inte ut som att det kommer att bli lugnare på ett tag. Jag biter ihop och försöker stå ut men jag kör på fälgarna och jag är orolig för hur länge det kommer att hålla. Hur länge jag kommer att hålla.
Det är meningen att jag ska vara rädd om mig. Stresstoleransen är väldigt låg efter alla trasiga år och jag har fortfarande avtryck av tegelstenar i ansiktet från när jag gick in i väggen förra gången. Men vem bryr sig? Nu är jag ju äntligen en produktiv medlem av samhället igen, ligger inte längre någon direkt till last.
Men hur länge till? Hur många lådor orkar ryggen? Hur många buntar orkar mina handleder? Hur många människor, hur många händelser, hur många kriser på jobbet orkar min stackars överstimulerade hjärna med innan den smäller som en gammal säkring?
Och vad händer sedan?
Hur många gånger får man gå sönder innan man slängs på soptippen?
Hur länge är det lönt att laga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar