Thank god it's Saturday!

Arbetsveckan from hell är äntligen över och det finns en risk att jag måste tillbringa hela dagen i sängen för att ta igen mig efter det här. Det är inte mycket som inte gör ont.

Jag försökte verkligen stanna uppe igår för att se Lewis på 1:an, men under den första halvtimmen somnade jag flera gånger och till sist begrep jag ingenting. Kevin Whately är ju störtskön men jag saknar John Thaw. Det är inte mycket som klarar transitionen från bok till tv, speciellt eftersom de tog sig stora friheter med Colin Dexters böcker, men vilken bra tv det blev och vilka bra böcker det är. Jag grät när jag läste The Remorseful Day, sörjde verkligen det faktum att Morse var död och att det inte skulle komma fler böcker. Så det är klart att jag måste se Lewis, om jag bara kan hålla mig vaken efter barnprogrammen. Jag skulle ha bandat det, förstås men jag var väl lite för optimistisk.

För en gångs skull.

Jag vet inte om jag törs titta på mina noveller för att se med januariögon det jag skickade in i oktober. Fortfarande inte ett ord och jag som har hungrat så länge för lite bekräftelse. Boken ska vi inte tala om. Tänk om den är alldeles fruktansvärt dålig. Det finns ju en risk, om man säger så. Jag tror inte jag törs titta på det förrän jag får någon knuff i den riktningen. Jag är så långt borta från skrivandet, särskilt nu när jag knappt läser, att jag inte vet om jag kan se på mina texter med objektivitet och professionalitet.

(Som om jag någonsin skulle kunna göra det. Om jag vore femton år yngre hade jag rullat runt på golvet och skrattat åt den meningen, i alla fall virtuellt.)

Om jag plötsligt vore femton år yngre, vad mycket jag skulle göra annorlunda då. Ken Grimwoods bok Replay handlar om en man som lever sitt (vuxna) liv om och om igen och oj vad det triggar grubblerier i mig.

Det är väldigt deprimerande att jag inte skulle göra några av de samma valen om jag fick göra om alltihop. Hur fel är inte mitt liv för att jag ska tycka så?

Och vad kan jag göra åt det nu? Förutom att en morgon vakna upp i januari 1992. I min dåvarande lägenhet i mitt dåvarande liv.

Åh, om jag ändå kunde.