Ömtålig

993 ord i går. Två olika scener, och jag kan inte vara mer än nöjd med det. Jag försöker att inte tänka på vad boken egentligen handlar om, om den har någon handling, för ibland känns det inte så.

Kanske utspelar sig allt under en helg eller snarare ett par veckor, men under ganska kort tid i alla fall. Så värst mycket händer nog inte egentligen. Handlingen, om det finns någon, ligger nog inuti Birger som jag i går insåg nog har bytt namn, för visst hette han väl Börje innan? Inte för att det spelar någon roll.

Jag får försöka få till en intensitet, en känslomässig spänning snarare än den humor jag ursprungligen hade tänkt mig. Det är nämligen inte ett dugg roligt. Inte ett endaste dugg. Och det är ju synd. Jag hade gärna velat skriva något roligt, svart men roligt, efter Nina-boken som bara är rätt så mycket elände från början till slut. Men man kanske måste ha någon form av humor för att klara av en sådan sak.

Nu är det dags att gå och jobba igen och jag kan inte gnälla över det, det är ju torsdag så i värsta fall blir det två dagar den här veckan och jag behöver verkligen pengarna och en två dagars arbetsvecka ska väl till och med jag klara av.

Jag känner mig bara lite ömtålig just nu och vill helst packa in mig i ett tjockt lager bomull och stanna i sängen med en god bok. Varför vill ingen betala mig för sådant "arbete"? Ute är det mörkt och blåsigt och regnigt och jag har inte jobbat på nästan en vecka och jag har precis börjat känna mig som mig själv igen.

Morgnar som den här hoppas jag väldigt mycket på Nina-boken, att den ska komma och "rädda mig" från allt det här. Om den är bra nog, om den kan bli bra nog, så kan jag få lov att stanna i sängen morgnar som den här.

Och om jag skärper mig kan jag nog skriva 500 ord i dag, fast jag måste gå och jobba.

Vi får väl se.