onsdag, januari 24, 2007

Refuserad x 2

Till sist kom då svaret från Norstedts. De måste tyvärr tacka nej till utgivning. På grund av de stora mängder material de får kan de endast undantagsvis lämna någon motivering till sitt beslut. Jag tillhörde tydligen inte undantagen.

Ett nej helt utan förklaring. Det är inte mycket till tröst. Förmodligen betyder det att mitt manus var så dåligt att de inte vill skriva något alls, för allt de kunde komma på skulle låta elakt.

Det var inte den inspirationen jag var ute efter.

Men, men, tänkte jag. Novellerna var ju en vid-sidan-om-grej. Det är ju Nina-boken som är det viktiga. Och om en vecka är det dags att ta itu med den igen. När den stora Roman-tävlingen är avgjord och Forums option går ut.

Något säger mig att de inte kommer använda sig av den. Närmare bestämt det här:

ROMANTÄVLINGEN ETT ÅR I SVERIGE
I samarbete med Expressen och Månadens Bok utlyste Bokförlaget Forum hösten 2005 en romantävling med titeln Ett år i Sverige. Målet var att sätta fokus på skönlitteraturens roll när det gäller att spegla vår samtid och förhoppningen var att hitta den stora samtidsromanen. Intresset för tävlingen var mycket stort bland såväl media som allmänhet och när tidsfristen gick ut den 1 oktober 2006 hade 318 bidrag inkommit. Tyvärr måste vi nu meddela att inget av dessa fullt ut har uppfyllt de mycket höga kvalitetskrav som man måste ställa på en vinnare, och juryn har därför enhälligt beslutat att priset inte kommer att delas ut.
Stockholm den 23 januari 2007



Den 23 januari 2007 kan mycket väl bli den dag jag slutade vara en som skriver.

För hur sjutton går man vidare nu? Hur håller man drömmen vid liv utan att framstå som en naiv idiot?

Man borde ju fatta läget och bara ge upp. Gå och ställa sig vid sin kuverteringsmaskin och glömma alla dumheter om en framtid som författare.

Det första, kanske till och med det enda som krävs för att bli författare är ju att man kan skriva.

Och nu vet jag att jag inte kan det.

Men kuvertera skräppost, det är jag en fena på.

Skönt att man har något att falla tillbaka på.

Inga kommentarer: