Det här kommer att göra ont

571 ord och inte vet jag vad jag ska ha dem till men det känns skönt att ta sig den lilla tiden och att fylla några sidor i den lilla anteckningsboken med min knappt läsliga handstil. Jag har alltid dragit mig för att skriva för hand, mycket på grund av att det ser så illa ut. Det ser genast mer proffsigt ut på datorn, med lite indrag och raka fina marginaler ser det ut att kunna gå direkt till tryck. Men nu är det ju innehållet jag är ute efter. Och kanske blir det lättare att locka fram det om det inte ser ut att kunna bli till något speciellt.

Jag vet inte. Bara jag skriver, så. Det är i alla lägen bättre än alternativet.

Min endagarshelg är över och jag spänner mig lite inför vad jag tror blir en jobbig arbetsvecka. Mycket att göra och troligtvis mycket jobbigt att göra. Jag hade gärna suttit i ett hörn och bladat ihop försändelser i lugn och ro men jag misstänker att det blir mer av att springa i kapp med maskinen hela veckan. Och jag som är så trött, redan nu.

Jag biter ihop och tänker på pengarna, varenda minut jag är där ger välbehövliga tillskott till hushållskassan. För varje månad som jag jobbar kan jag kanske känna mig lite mer som en riktig människa. Kanske blir jag vuxen på riktigt när jag kan bidra till att fixa till den, på grund av mig, havererade ekonomin.

Och så länge förlagen inte köar här utanför är det kuvertering som gäller om jag ska kunna göra det.

Kanske blir det här veckan när jag får mitt första refuseringsbrev? Lite grann är jag för trött för att bry mig, men det är klart, när jag ser kuvertet kommer väl hjärtat att stanna en stund.

Hoppas det går igång igen sen.