Jag är tydligen inte mer döende än vanligt men trots att det var så osannolikt att jag gick på en propp att det i själva verket inte kan ha hänt (Tage Danielssons monolog om sannolikhetsteorin snurrade i huvudet på mig varje gång en läkare kom med ännu ett testresultat) så måste jag ändå äta blodförtunnande medicin resten av livet.
Det såg jag väl inte speciellt fram emot, men så var jag inne på Fass.se och kollade på tabletterna och nu har jag ändrat mig.
Vem vill inte käka sådana här små raringar?
I övrigt är jag numera åter med torktumlare och allt är rätt och redigt i världen. Strumpor och handdukar är mjuka, jeans torkar inom en timme och hade jag bara ett par tennisbollar hade jag kunnat tvätta mors gamla duntäcken.
Tvärtemot vad man hade kunnat tro tog ju sommaren faktiskt slut. Det är lika förvånande varje gång. Synd bara att förlossningen inte är överstånden, för det betyder att jag måste fortsätta raka benen ett tag till.
Livet är lite hårt även de bra dagarna.
I dag ska jag i alla fall inte sitta i timmar i väntrummet på någon akut. Tre dagar på raken räcker fint. Nästa gång jag åker till sjukhuset ska jag banne komma hem med en Skrutt.
Maken föreslog måndag. Det skulle funka bra med hans jobb. Det skulle funka bra för mig också.
Sen får vi väl se vad Skrutte tycker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar