Ingen firmafest för mig i år

437:e gången jag loggar in för att blogga skriver jag fel lösenord. Det var lite pinsamt. Det borde sitta nu kan man tycka.

Jag missar både bokmässan och PLM:s konserter i år. Det kommer jag ju inte att bry mig ett dugg om när väl anledningen till att jag inte kan åka bort är här, men nu är det ganska trist. Även om det där med bokmässan är lite kluvet.

Visst vore det kul att träffa folk, gamla skrivare och skrivarfröken och båda min bröder som har böcker att signera i år. Men samtidigt har jag ju inte skrivit något på hela året och det hade ju varit jobbigt att behöva förklara, om och om igen.

Förra året när jag gick omkring där minns jag att jag tänkte, varje gång jag såg en kändis, att nästa år är det kanske någon som ser mig och viskar till sin granne att Det är hon som skrev den där boken du vet, den som jag berättade om.

Riktigt så blev det väl inte, nej.

Inte hinner jag skriva något begåvat som hinner bli utgivet till nästa års mässa heller.

Synd. Det känns som att jag borde det. Om jag nu ska kunna utge mig för att vara en som skriver menar jag. Då kanske jag borde göra just det. Skriva. Och bli utgiven. Tjäna lite pengar. Köpa blöjor till lillpojken och nytt grafikkort till den store. Ett Wii till maken för att han skött all markservice här hemma under andra halvan av graviditeten.

Jag kanske inte borde tänka så mycket på den boken som nu ligger på diverse skrivbord runt om i förlagsvärlden, utan koncentrera mig på nästa.

Vad nu det ska bli för något.

Och när jag nu ska få tid och själslig ro att skriva den.

Det känns ganska viktigt att den blir bra. Jag vet inte hur många dåliga romaner man kan skriva innan det blir omöjligt att skriva fler. Men jag vill inte heller veta det.

Jag hoppas jag aldrig får veta det.