Zzzzzzzzzzzzzzz (in my dreams...)

Sömn är för mesar. Vem behöver sömn? Inte jag i alla fall. Sömn är överskattat, behovet av sömn är artificiellt, konstruerat av ett samhälle som vill hålla sina medborgare passiva i konspiration med sängtillverkarna.

Men trött är jag ändå, minsann.

Anledningen till att man får ta ut föräldrapenning innan barnet kommer är att man ska få vila upp sig och ta det lite lugnt innan man går på dygnet-runt-jouren det innebär att ha en nyfödd i huset.

Någon har inte riktigt tänkt igenom det där.

Personligen längtar jag efter att Skrutte ska födas, för då kan jag äntligen få sova.

Och gå. Det ska bli kul att kunna gå igen. Ena foten framför den andra (utan smärta) = fest!

Och på tal om fest börjar festivalen i dag och den kommer att gå av stapeln en hel vecka helt utan mig. Den som inte kan gå kan inte heller gå på festival. Inga ben, ingen kaka! Inga gratiskonserter, inga minidoughnuts, inga meterlånga hallonremmar, inget marknadskrimskrams för mig inte.

Äsch. Det är väl ändå inget järn i minidoughnuts, så vad ska man äta dem för!?

I helgen åker sonen till Stockholm och festar med storfamiljen, maken spelar fotboll och fortsätter att göra allt här hemma som jag borde göra men inte kan.

Jag själv då?

Jag tänkte ta mig en tupplur.

Eller två.

Väck mig när det är dags att föda barn.