Just nu är det 80-tal som gäller i musikväg. I detta nu lyssnar jag igenom en massa Eurythmics och Annie Lennox, gotta love elektronisk musik, man hör ingen skillnad alls på studioalbumen och livealbumen. Konstgjort är så mycket bättre än äkta, man vet precis vad man får alla dagar, skumbananer blir till exempel aldrig bruna och fulla med äckliga flugor, så är det bara.
Ute är nog sommaren slut och jag borde väl reagera på det på något vis men väder som man bara ser genom fönstret kan väl vara lite som det vill, det påverkar mig inte så mycket.
Jag önskar mig massor av pengar, det är så mycket jag behöver, så mycket som barnen behöver men föräldrapenningen räcker inte till någonting och det är oerhört frustrerande. Jag tyckte jag var van vid fattigdomen, men tydligen inte, den stör mig fortfarande. Jag har ett par nya Lottorader för den kommande 5-veckorsperioden men något säger mig att jag inte ska hoppas för mycket på dem.
Jag hoppas att mina nya bästistar på FK ger mig havandeskapspenningen retroaktivt och att något förlag vill ge ut min bok men hur orealistisk är jag då egentligen? Jag menar på en skala mellan Naiv och Verklighetsfrånvänd?
Jag funderar på hur lågt jag är beredd att sjunka för att få lite stålar för allt arbete jag lagt ner på den där förbaskade boken. Om de stora förlagen tycker att boken är alltför klyschig (vilket den ju är), ska jag skicka den till Harlekin eller något motsvarande då? Skulle jag kunna tänka mig att bli publicerad som kiosklitteratur, bara jag får betalt?
Förmodligen.
Men Harlekin har redan refuserat min "ton" som översättare, så de skulle förmodligen inte gilla boken heller. Den är lite skarp här och där, trots klischéerna.
Och något annat har jag fortfarande inte skrivit.
Det får väl bli en Trisslott till, i brist på ambition och begåvning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar