Jag vet inte vad jag ska ta mig till med jobbet. Jag har ringt och lämnat meddelande att jag vill bli uppringd och jag har skickat två mail, det senaste i början av förra veckan. Inte ett pip. Kanske har mitt meddelande kommit bort, kanske är mail-adressen inte i bruk, kanske har de fortfarande semester, kanske har de stängt, konkat, kanske har de bara tröttnat på mig. Jag vet inte. Men jag vågar inte ringa igen.
Jag vill inte tjata mer. Jag vill bara att de ska skicka in det här pappret som de är skyldiga att göra. Sen vill jag aldrig ha med dem att göra mer.
Det är väl det som gör det så svårt att ringa dit, förutom att jag tänker att de hatar mig och så, att jag inte någonsin vill jobba där mer. Att när mammaledigheten är över så blir jag hellre arbetslös på heltid än att gå där och släpa. Trots att jag inte kommer få någon a-kassa alls, eftersom jag inte jobbat tillräckligt mycket. Inte bara får jag ingen höjd ersättningsnivå, jag får inte heller några fler dagar. Jag har 17 kvar tror jag. Och en halv.
Och ingen bestseller har jag skrivit heller.
Dags att börja skrapa Triss-lotter antar jag. Enda vägen ut ur gettot om man inte kan rappa eller spela basket. Och vita gamla tanter kan verkligen inte slam dunka.
Ett alternativ för att dra in stålar kan ju vara att börja kräva gräshoppan som flyttat in i vårt kök på hyra. Tre gånger har jag avhyst den men nästa morgon är den där igen. Otroligt ljusgrön och vacker fast den är lite otäck. Jag tolererade den till en början men nu har den vid flera tillfällen markerat att den inte respekterar mina gränser så om den inte börjar betala för sig vill jag att den ska flytta någon annanstans.
Typ som bonusen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar