En propp fladdrade förbi

Lite drama med besök i sjukvården i går men det verkar som att allt är väl. I alla fall har Skrutte det bra. Jag däremot fick en propp. Men den gick över.

Jag vet inte, det låter som något man inte bara blir hemskickad för. Men eftersom man är gravid blir man inte remitterad någon annanstans än till KK och deras erfarenhet av proppar är kanske begränsad.

Påstår jag helt fräckt, utan att ha några som helst belägg för det.

Jag fick i alla fall ett genrep, fick åka in på förlossningen och de körde en CTG-kurva för att kolla läget i magen och jag hade minsann värkar på riktigt men inte tillräckligt kraftiga för att det ska bli någon Skrutte av dem. De kom tätt och regelbundet dock, så nu ska vi bara få lite mer krut i dem så ska det nog bli barnafödande av.

När som helst nu, eller om en månad.

Proppen yttrade sig som att halva (högra) synfältet försvann och det jag såg blev flimrigt och dant. Det gick över efter en 45 minuter eller så, och nu vet jag inte vad jag ska göra, om jag ska göra något. Läkaren på KK tyckte inte det, men vad vet hon, egentligen?

Finns det kanske någon huskur man kan ta till för att undvika proppar?

Dricka mycket vatten, kanske. Sova med huvudet högt, eller fötterna. Äta mycket frukt och grönt. Göra en hatt av aluminiumfolie för att avleda utomjordingarnas magnetstrålar.

The usual stuff.

Risken för proppar är förhöjd under graviditeten så det bästa botemedlet vore nog att Skrutte kom ut ur magen och låg och sprattlade i sin babysitter i stället för alldeles jämte min magsäck.

Det skulle nog även hjälpa mot halsbrännan.