Ännu en teori till varför jag har så svårt att komma igång med att skriva: Om jag inte producerar någon text är det svårare att se att jag inte är bra på det.
Tänkt text är alltid så mycket bättre än faktisk.
Jag började översätta min allra bästa novell i går, till en engelskspråkig novelltävling. Aj aj aj.
Så stolt som jag varit över denna text. Det enda riktigt begåvade jag någonsin producerat.
Som sagt. Aj.
Jag står fortfarande och väger på kanten av att skicka in min roman nu eller att fortsätta skriva på den. Det här fick mig att svaja i båda riktningarna. Dels vill jag skicka den fort innan jag kommer på att jag inte kan skriva. Dels vill jag inte skicka den om den inte är färdig.
Skräp också.
Jag skulle ha gjort det med en gång jag fick beskedet om romantävlingen. Jag skulle inte ha bangat.
Nu är det kanske för sent. Kanske kommer de att tycka att den är bra, men bara så 2006, typ...
Ingenting blir kanske bättre med åren där i byrålådan.
Det bästa är kanske att blunda och skicka in den. Bli av med den nu, innan Skrutte kommer och tar all min tid och all min upmärksamhet.
Om jag inte gör det inte nu kanske det inte blir gjort förrän nästa år.
Om det någonsin blir gjort.
Jag tror jag försöker glömma vad jag precis läst om laserskrivare och börjar printa.
Friskt vågat och allt sånt där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar