Precis innan jag vaknade i morse drömde jag att jag blev påkörd av en bil. Sedan vaknade jag och vände på mig från ena sidan till den andra för att släppa fram lite cirkulation till den stackars vävnad som hamnat på undersidan.
Det var inte alls så smärtsamt att bli påkörd av en bil som man skulle kunna tro, i alla fall inte om man jämför.
Sen säger vi inte mer om det.
Mitt projekt för dagen: diska. Jag har precis hela dagen på mig så det kanske jag nästan skulle kunna klara av om det inte var för att jag vaggade bort till Tempo i går i desperationen som uppstod när mjölken tog slut. Det var så det räckte för hela veckan, egentligen, men nu är det ju bara tisdag och disken diskar inte sig själv har jag märkt, trots att jag ger den alla möjligheter.
Jag borde gå på biblioteket också men det lär inte bli av, av den enkla anledningen att biblioteket är Där och jag är Här.
Aldrig skola de två mötas.
Inte mycket sömn i natt heller men Skrutte rör på sig ordentligt så jag vet att han lever och det känns bra. I övermorgon är det kontroll igen och det är banne mig på tiden. Jag nästan hoppas att jag inte kommer kunna bära tiden ut, för det är tungt nu, riktigt tungt, och jag får ändå inte föda på BF-datumet för maken för då är det landskamp.
Fine by me, jag vill mycket hellre ha Skrutte på utsidan ändå.
Att än en gång kunna vända sig om i sängen utan att det krasar i fogarna så maken hör det och blir rädd.
Det vore något det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar