Eller en lång grön reptiltunga att fånga flugor med

En gång för många år sedan hade jag en väldigt obehaglig dröm. Jag drömde att jag vaknade, i min egen säng, i min egen lägenhet, allting såg precis ut som när jag somnade kvällen innan, och jag vaknar plötsligt och vet inte varför. Sedan hör jag fotsteg som kommer genom lägenheten i riktning mot sovrummet. Jag vet att jag borde gå upp, klä på mig, göra något, men jag kan inte röra mig, mer än att vrida huvudet mot dörren för att se vem som kommer.

Det är en liten varelse, humanoida drag, en halvmeter lång kanske och lite fluorescerande i ett "flytande" isblått ljus. Han/den skuttar upp på sängen och sätter sig på min bröstkorg. Han/den är ofantligt tung, trots att han är så liten och luften pressas ur mig. Jag försöker dra efter andan men det går inte. Han/den böjer sig fram och andas in ett djupt andetag och jag känner hur mina lungor töms på den sista luften. Det finns ingen luft kvar men han/den fortsätter ändå och jag kan se hur något som lyser i samma sorts färg/ljus som han/den strömmar ur mig som en tunn lysande luftström från min mun och näsa in genom hans mun.

Tyngden och syrebristen gör att jag tappar medvetendet och när jag vaknar igen är det på riktigt och det är morgon.

Jag hatar drömmar där jag drömmer att jag är vaken. Det får mig att ifrågasätta mitt förnuft, att tvivla på vad som är på riktigt och vad som är fantasi.

Lite samma förvirring som infinner sig vid 3-tiden på morgonen när man fortfarande inte lyckats somna trots att man är så fruktansvärt trött och tankarna studsar runt som flipperkulor inuti kraniet.

Då kan man börja undra var de tre små sårskorporna som utgör en perfekt triangel på mitt högra lår kommer ifrån. Små sår som efter nålstick eller liknande. Jag har inte slagit mig, stuckit mig, rivit mig just där.

Inte konstigt att jag inte orkar med allt vad den här graviditeten har inneburit av krämpor om jag samtidigt utsätts för utomjordiska experiment när jag sover.

Jag borde ta upp det här med barnmorskan. Det kanske måste stå i min journal, så att de kan ta det med i beräkningarna på förlossningen sedan.

Och Skrutte kommer ju behöva testas, dessutom.

Bara han inte får sådana där äckliga ögon som bäbisen i V.