Fint väder igen. Ensam hemma i dag, i princip. Lite ärenden först men sedan hoppas jag på att få lite gjort med boken. Mer avskrivning än omskrivning den senaste tiden och jag är inte helt säker på att det beror på att första utkastet är så himla bra. Jag är trött på det här nu, det tar så mycket tid, det är så långt från det att man tänker tanken tills att det blir något. Än en gång önskar jag mig en scartkontakt i nacken så jag bara kunde ansluta mig till nätverket och kopiera informationen till datorn.
Blodad tand för släktforskningen igen, det var ett par år sedan sist, men nu vill jag ta itu med pappas sida och jag vet inte om jag vågar ge mig själv tillåtelse att ge mig hän, det kan ta så många timmar av den tid jag redan inte tycker att jag har. Men det är roligt/ spännande/ inspirerande/ intressant/ ger perspektiv och hur mycket roligt har jag egentligen i mitt liv, så mycket att jag känner att jag kan strunta i sådant som ger mig lite glädje? Nej. Tänkte väl det.
Men inte nu, sen. Nu måste jag skriva Ninas sommar, fort fort innan jag glömmer hur det var där uppe, utanför Oskarshamn, och sedan hennes höst och hennes (lyckliga?) slut någon gång fram emot vintern, 200 sidor kvar, kanske? Och inte alls så många dagar att skriva på. Varför känner jag inte samma sug, samma lust inför att skriva boken som jag gör inför släktforskningen? Så lätt det hade varit om jag hade den drivkraften och inte behövde tvinga ur mig några sidor om dagen (blod ur sten, typ), om jag inte behövde kedja mig vid datorn för att få något gjort.
Nu kommer de snart tillbaks ifrån semestern på Af och skriker "HOPPA!" Och här sitter jag. Ännu inte rik och berömd. Än så länge ekonomiskt väldigt mycket beroende av främlingars välvilja. Och, framför allt; ännu inte en författare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar