Kunna unna

Det finns inga mellanlägen. Ena dagen så har maken semester och vi ses 24/7. Nästa så är semestern slut och han är bara borta hela tiden. Skönt att vara ensam hemma, visst, men man får lite whiplash av sådana snabba omställningar.

Sonens upprop gick bra och han verkar se fram emot skolstarten. Alla tummar hålls för goda klasskamrater och inspirerande lärare. Måtte detta bli en bra upplevelse för honom! Måtte han bli lycklig!

Lite smygskrivande igår. Jag ville verkligen inte skriva, så jag tog mitt manus och satte mig med röd-penna (fast den var lila) för att rätta lite. Plötsligt fattades en bit och jag var tvungen att vända på sidan och skriva några stycken på baksidan av pappret. Det första nya jag skrivit till boken på nästan en månad. Det var historiskt, men jag var tvungen att göra det lite i smyg. Hade jag satt mig vid datorn hade det aldrig gått. Dessa spärrar, vad jobbiga de är!

Nu blir det i alla fall papper och penna ett tag. Och jag ska skriva kapitlen huller om buller, och jag ska läsa igenom det jag skrivit hittills, trots att jag inte är färdig med hela alltet. Regler är banne mig till för att brytas! Jag måste jobba på det här! Inte vänta flera veckor på att nästa scen ska bli klar för mig. Vilket trams! Jag vet bättre, varför saboterar jag för mig själv på det här viset?

Jag vill inte att jag ska lyckas, det är bara så. Jag unnar inte mig själv det här, ingen som helst framgång tycker jag att jag är värd.

Snålt, tycker jag. Man ska kunna bjuda på sånt. Man ska unna andra goda ting. Man ska unna sig själv goda ting. Faktiskt.