Grisar, auberginer, elefanter

Bizarra drömmar igen som jag vaknar alldeles matt efter. Jag minns inte vad det handlade om i natt, bara att min första vakna tanke var att det är bättre att drömma om grisar än auberginer för de är inte lika skrämmande.

Jag vet inte vad man ska säga om det. Jag menar, jag var så säker, det var så sant, och det var länge sedan jag var så säker på någonting. Jag tror att jag behåller det som en sanning, jag känner ett behov av sådana just nu.

Behov i övrigt: en kristallkula, ett besök av mig själv från framtiden, ett pålitligt horoskop eller något annat som kan ge mig en liten hint om framtiden. Vilka val ska jag göra nu? Vilken väg är rätt? Det känns väldigt antingen/eller just nu, väldigt Kierkegaard, och nej, jag har inte läst Kierkegaard, (eller jo det har jag men bara den andra Kirkegaard, han som skrev om gummi-Tarzan!) men jag har läst en bok av David Lodge som handlar om en gubbe som läser Kierkegaard och han förklarar antingen/eller-konceptet där. Antingen skriver jag boken, eller så skriver jag inte boken, det spelar ingen roll vilket jag gör. Osv. Inte mycket till teori, tycker jag. Att det kvittar liksom. Jaha. Och sen då?

Farligt tankesätt i dessa elefant-dagar. Jag vill att det ska spela roll, jag vill att det ska finnas en rätt väg, ett rätt val som blir bättre än alla andra, som leder till ett lyckligt slut. Det är väl nackdelen med att läsa för mycket böcker och se för mycket på tv. Man förväntar sig litegrann ett lyckligt slut. Oj, vad jag kommer att bli besviken.

Låt på hjärnan just nu: Cornelis Wreeswijk som sjunger När elefanter dansat i rosornas bädd och dansen varit vild och exalterad, då får man lov att säga, med fog är jag rädd, att den rabatten var nog felplacerad.