Sorg och mjölbaggar

Slö söndag, bara störd av de äckliga krypen som vägrar lämna skafferiet trots att jag tömt det på allt ätbart. Tillåter mig en sista tjurig dag, men hoppas verkligen på en nystart i morgon när alla andra går till skolan. Det måste bli annorlunda. Jag måste hitta tillbaks, jag får inte tappa skrivandet, jag behöver det så mycket.

Jag känner mig inte som en skrivare längre, och det är en sorg, en saknad, en vilsenhet som jag var så rädd för när jag slutade på skrivarlinjen och som nu har infunnit sig och tagit plats. Jag vill skriva men tror inte längre att jag kan.

Fasiken också.

Var får man tron ifrån? Modet? Hoppet? Var hittar jag den känslan igen?

Google?