Filmen vs boken

Styrkan sitter i håret, tydligen. Det känns bättre nu, med den nya färgen, och jag har fått ett par nya idéer till boken, som jag är nyfiken på att prova nästa vecka. För nu är det helg och städa, handla, springa ärenden, umgås med maken tar upp all min tid. Som vanligt. Men det är ok. För nu finns det hopp. Det var bara det jag bad om, något litet som skulle få mig att tro på mig själv och mitt projekt, och nu har jag fått det. Jag tackar och bugar och önskar mig inget mer just nu.

Ja, det skulle vara de där skorna då...

Nej, jag bara skojar. (De kan jag ju köpa själv!)

Vi såg The constant gardener i går kväll, ett unikum i mina ögon tyckte jag, något så sällsynt som en film som var bättre än boken den baserades på. Det är ju annars en naturlag som jag vågat lita på. I alla fall om det är en bok man läst relativt nyligen brukar det vara omöjligt att inte sitta och jämföra. Och boken brukar då alltid vinna, eftersom den kom först, eftersom den har med många fler detaljer, man vet vad folk tänker och känner på ett helt annat sätt, och de ändrar på så löjliga saker när de gör om ett filmmanus och sådant kan driva mig från vettet.

Jag menar, ta The Shipping News, till exempel. Ja, ta den och LÄS den, utmärkt bok. I filmen har de ändrat på ungefär allt, Kevin Spacey är en raring, men helt fel för rollen som fet, ful och trög, de har redigerat bort ett av hans barn, varför begriper jag inte, och de har helt tappat poängen. Illitterata idioter, säger jag bara, låt bli mina böcker, om ni bara ska förstöra!

Men det är ju en mysig film, om man inte har läst boken, så kanske är det mitt fel som läser för mycket!? Ja, så måste det vara.

Andra filmer jag hellre läser: Harry Potter, Jurassic Park, White Oleander, The heart is a lonely hunter (fast där har de gjort en bra grej med A love song for Bobby Long, där den boken får spela en stor roll i en annan berättelse, så smart, och så bra!) About a boy, Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood, The world according to Garp.

Alla försök att filmatisera för bio eller tv mina kära deckare, t ex Sara Paretskys V. I Warshawski och Elizabeth Georges Inspector Lynley, borde förbjudas, dras in, brännas.

Jag kämpar fortfarande med min Anna Gavalda på franska, det här kommer att ta hela året, men jag ger mig inte! Parallellt har jag läst Colm Tóibíns The Story of the Night, men jag tror jag släpper den nu. Vad bryr jag mig om argentiska bastuklubbar, egentligen? Om sanningen ska fram? Jag var på biblioteket igår för att hitta något annat, men de hade flyttat alla engelska böcker en trappa upp, och i flytten tydligen slarvat bort alla bra böcker, för jag hittade absolut ingenting. Så nu blir det franska på heltid.

Jo, jag hittade Jan Berglins senaste album, Far och jag. Den mannen är rolig, på riktigt!

Det är inte jag.