Sju veckor är mer än tio

Sjuttio dagar, tio veckor, har gått av mitt nya liv. Vad har jag åstadkommit? Inte så mycket. Jag har skrivit om ungefär hälften av min bok. Jag borde ha varit färdig med hela första omskrivningen vid den här laget, men det tar mycket länge tid än jag trodde. Det är bara sju veckor kvar till deadline, och jag vet att det inte går att jämföra, maken har haft semester i fyra veckor, t ex, men det är ändå lite sådär.

Men jag vet ju vad en deadline gör för min produktivitet. Det kan nog gå. Jag ger inte upp förrän det verkligen är för sent. Problemet är att jag helst skulle varit färdig i så god tid att folk skulle hinna läsa manuset och ge feedback, och att jag sen skulle hinna skriva om det igen. Det finns det ingen som helst chans till. Ingen som helst.

Men å andra sidan, det finns inte en chans att förlaget säger Visst, vi ger ut det här. De kanske med lite tur säger Ja, kanske, men det behöver lite arbete. Och ger mig tid att skriva om det igen, men med motivationen att det blir utgivet om jag gör ett bra jobb. Med motivationen att jag får betalt om jag gör ett bra jobb. Då borde det bli lättare. Då borde det gå fortare.

Jag vill tro det i alla fall.

På måndag börjar maken jobba igen. Ungarna börjar skolan snart. Mer tid för mig. Mer tid för min bok.

Sju veckor.

Det kan gå.

Jag måste tro det.