En säker väg bort från framgång är att bara undvika saker. Det är jag bra på. Låtsas inte om. Titta åt andra hållet. Se ut som om det regnar. Oj, vad det har regnat här de senaste dagarna. Jag är också väldigt bra på att tycka synd om mig själv. Buhu, jag kan inte skriva någon bok, och vips så har man en anledning att inte gå och skriva, jag kan inte jobba på min bok, jag är ju så ledsen hela tiden.
Självuppfyllande profetior, husets specialitet. Eller specialité de la maison, ska jag väl säga, för nu är det franska som gäller. Strunt i att jag ägnade en orimligt stor del av våren på att plugga italienska, nu ligger jag om kvällarna och kämpar mig, bokstav för bokstav, igenom Anna Gavaldas fantastiska bok Tillsammans är man mindre ensam på franska. Ensemble, c'est tout. Jag läste franska i skolan. Tre år. För över tjugo år sedan. Rostig är le mot du jour... Men det ska gå. Ibland förstår jag en hel mening. Om den är kort. Och innehåller väldigt enkla ord. Ibland får jag läsa ett par sidor på ett kapitel innan jag kommer på vilket kapitel det är. (Jag har ju precis läst den på svenska, så jag kommer ihåg en hel del. Annars hade det aldrig gått.) Jag vet inte om det ger så mycket. Nyanser går mig ju helt förbi. Men jag tycker inte om översättningar. Orginalspråk ska det vara (Voix original!)
Mitt släktträd bråkar med mig också. Nu har jag eventuellt två farfars mormödrar. Det kan man ju inte ha! Troligtvis är det samma person, men hon lyckas på något vis vara på två ställen på en och samma gång och det är i och för sig beundransvärt, men det är inte bra ur trovärdig släktforskningssynpunkt. (Jag slår vad om att det inte blev ett ord förrän just precis nu!) Damn it! Och jag har ju inte tid att utreda det nu, med två hundra sidor kvar att skriva på sex veckor. Om jag nu har en ffmm som kunde vara på två ställen på en och samma gång, varför har jag inte den genen då!? Så kunde en av mig gå och sätta sig i sovrummet och skriva den förbannade boken medan den andra jag levde lycklig i resten av mina dagar. Mais oui!
torsdag, augusti 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar