Bara två veckor kvar

Tiden går så fort, nu är det måndag morgon igen och min helg av lugn och ro ersätts med min tredje arbetsprövningsvecka.

Jag tycker inte om att tiden går fort. Jag hinner inte med någonting, mer än bara överlevnad, mer än att bara vara. Inget skapande, ingen utveckling och det känns så torftigt. Jag vet inte heller hur mycket av varan (tid) jag har, så jag vill inte slösa bort den på sånt som det inte är meningen att jag ska göra.

Och så var vi där igen.

Jag antar att just nu är det meningen att jag ska slava på ett slitigt jobb, för att förhoppningsvis få lite stålar till jul. Oavsett om jag vill det eller inte.

Det handlar inte bara om mig.

Men om det är någon slags insikt jag kommit till under denna rofyllda helg så är det denna. Jag vill inte jobba. Jag tycker inte om att ha tider att passa, måsten och tvång.

Jag trivs bättre här, där jag kan titta på tv och surfa på nätet och läsa en stund och kanske ta en tupplur och sedan läsa vidare.

Det kan man inte på jobbet.

Jag är trött nu.

Bara två veckor till, upprepar jag hela tiden. Bara två veckor till. Och det är ju kanske ljug. men det behöver ju inte jag få veta, just nu. Om jag visste hur mycket arbete som ligger framför mig skulle jag nog inte orka.