Jag har under åren, väldigt utstuderat, valt att bara åka till Louisiana när det är vackert väder. På så vis har det funnits en plats på jorden där solen alltid skiner. Jag tyckte att jag behövde någonstans i min närhet där det alltid var sommar. Där det alltid fanns lugn och ro, sol och doft av hav, skönhet.
De två senaste gångerna jag varit där har jag inte varit det på eget initiativ. Gäster har behövt underhållas och maken har föreslagit en tur till Louisiana.
Det har ösregnat båda gångerna.
En gång kunde jag gå med på. En gång kunde jag förtränga eller intala mig att det var ett undantag. Den enda gången på hundra år som regn föll över Humlebaeck.
Nu är det svårare.
Fast, om jag har tappat mitt "happy place" så har jag vunnit ett "happy meal"! Kalkonpannkakan på Café Jorden runt var precis lika fantastisk den här gången. Nästa gång jag behöver tänka på något som gör mig glad får jag istället för en stilla vandring genom skulpturparken och en segelbåt med vita segel ute i Öresund tänka på kalkonpannkaka .
You win some, you lose some.
Och eventuellt har jag köpt de första julklapparna.
Eventuellt behåller jag dem själv.
Det beror på hur världen beter sig under de kommande fyra veckorna. Jag kan behöva tröst. Saker funkar bra.
Bättre än inget, i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar