Det är bara gnäll och elände, tårar och uppgivenhet.
Vad kan man skriva om det?
Vissa dagar är tyngden av alla misslyckanden, skavsåren från livet som inte riktigt passar, mer än vad man riktigt orkar med. Och när man knäar under tyngden av allt känner man sig så liten.
Det här är inte det liv jag vill ha.
Jag vill inte ha det så här.
Och nu när jag har skrivit det, känns det ännu värre.
Way to go!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar