Ego, ego, ego

Min själ klättrar på väggarna, skriker efter lugn och ro, efter att få vara i fred någon gång, men aldrig, aldrig mer kan den få det och jag tror att detta, det är detta som blir min död. Dessutom har tydligen ännu en person flyttat in i mitt hem, utan att jag har haft något att säga till om eller ens informerats innan det var ett faktum och jag vet inte vart jag ska ta vägen, får väl leta reda på en stor kartong och flytta ut i den under någon viadukt, slå upp ett tält vid motorvägen eller nåt, vad vet jag vad man ska ta sig till i ett sådant läge.

Jag är så arg, så ledsen, så störd av att inte ha något som är mitt, att inte ha en frizon där jag kan värja mig från andra, där jag inte behöver vara rädd. Hela tiden rädd.

Om sängen hade lite högre ben hade jag kunnat bygga en koja därunder, men jag känner att jag behöver kunna låsa om mig och de flesta under-sängen-kojor har inte så bra säkerhetssystem.

Fasiken också!

Tydligen är det för mycket begärt, att få ha en plats i världen där man slipper intrång, och jag anses oresonlig och självisk för att jag inte tycker att det är trevligt när andra människor har sex i mitt badkar. Mitt på dagen. När jag är hemma.

Men sån är jag. Bara ego, ego, ego.

Get used to it!

Total litteratursvält, inget skrivande alls, men nu verkar det som om jag kan få en god väns lysande roman-manus att läsa och lämna synpunkter på och jag hoppas, hoppas att jag hinner få det idag så jag kan jobba med det i morgon när jag ändå är fotbollsänka. Det är meningen att jag ska skicka mitt till henne i tur. Det känns pirrigt.

Läsa hinner/orkar jag knappt heller, bara ett par sidor på lunchen och ett par innan jag somnar. Jag kan knappt hålla ögonen öppna när jag kommer hem och det är farligt att sätta sig med en bok då, jag riskerar att somna innan middagen. Men förra veckan (ja, det tog en hel vecka!) läste jag sjunde boken om The No 1 Ladies Detective Agency, Blue shoes and happiness av Alexander McCall Smith, och så mycket som jag älskade de föregående böckerna i serien måste jag säga att nu har han nog hållit på med dem ett steg för långt.

Den här veckan njuter jag ord för ord av Expedition L av Erlend Loe, en varsinnigt cool och smart norrman som jag haft i bokhyllan ett tag men inte kommit mig för att läsa förrän nu. Måste hitta mer!!! Men när jag ska hinna läsa dem, det vet jag inte...