Ett riktigt gräl lyser upp rummet där relationen befinner sig, låter en se exakt var man befinner sig, hur det ser ut där. Om det är nära till dörren, om det finns hål i golvet man kan falla genom, om det finns saker man kan snubbla över, hur mycket plats man har att röra sig på osv. Var den andra personen befinner sig i rummet.
Hur pass älskad man faktiskt är, när allt kommer till kritan.
Viss kunskap kan man klara sig bättre utan.
Jag orkar inga mer gräl nu, jag tror inte att vi håller för det än på ett tag. Tjejen i Toby Lightman sjunger "I'm gonna leave it inside, 'cause I'm alright on the outside" och jag tänker att det låter som en plan för mig just nu.
Håll käften och le och hoppas att det en dag ska sluta kännas så här.
Att jag någonsin mera ska tro honom när han säger att han älskar mig.
Tiden läker alla sår, säger de.
Vi får väl se.
onsdag, november 22, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar