Bitar av tid

En liten bit i taget går veckan. Snart förmiddagsfika. Snart lunch. Snart eftermiddagsfika. Snart dags att gå hem. Snart dags att gå och lägga sig. Tisdag, nästan hälften. Onsdag, hälften. Torsdag, bara två dagar kvar. Fredag, äntligen. Helg.

Sen hinner jag bara blinka innan det är måndag morgon igen.

När maskinerna går bra går tiden fort. Måndagen var evighetslång. Tisdag var en piece of cake. Onsdag gick i alla fall undan, även om man aldrig kan vända ryggen till just den maskinen. Det blir en utmaning. Man vs machine. Maskinen vinner alltid, men jag kämpade väl.

Och nu är det torsdag igen och helgen kan skymtas vid horisonten. Jag undrar, om jag koncentrerar mig tillräckligt, kan jag hinna uppfatta den då? Kan jag hinna känna mig Ledig?

Kan jag hinna göra något som helst som inte känns som arbete?

Jag vet att jag inte kommer hinna skriva, men om jag äntligen kunde få läsa ut boken jag hållit på med i två veckor hade det känts lyxigt.

Och om jag hade kunnat jobba lite med E's roman.

Jag är inte säker på om jag vill jobba med min egen. Jag behöver nog mer ledigt först. Tid att tänka. Tid att känna. Tid att skapa.

Jag är alltför trögstartad för att hinna dit på bara 48 timmar.

Jag behöver större bitar av tid för att hinna ställa om.