Högtryck

Sol och pannkaka i alla ära men nu för tiden är det mest tryckkokare jag känner mig som, humörmässigt. Alla små saker, all tid som jag måste bita ihop och göra sådant jag inte vill, bara bygger upp en spänning som jag inte får något som helst utlopp för. Och så pang.

Synd om den som står i vägen.

I går kväll var det maken och jag undrar hur många sådana utbrott ett äktenskap håller för.

Hur ska han ha tålamod med sådant, han som inte själv är konstruerad på det sättet, som inte begriper varför jag exploderar på det viset.

Pang, och så sitter hjärnan utsmetad över tak och väggar för att mitt huvud helt spontant har exploderat.

Hur förklarar man något sådant?

Arbetsgivare och Af håller på och pissar ikapp och jag vill inte veta, vill inte behöva bry mig. Jag önskar att de bara hade bestämt allt och inte berättat något för mig förrän det var färdigt. Nu fick jag veta hur det skulle kunna bli och dum som jag är berättade jag det för maken som genast fick FÖRVÄNTAN i blicken. I går när jag kom hem med dåliga nyheter ersattes den förstås av BESVIKELSE.

Och jag vill inte göra honom besviken.

Jag orkar inte mer och det är bara onsdag, tre hela dagar kvar tills jag får vila.

Jag orkar inte.

Skulle det vara för mycket begärt med någon slags naturkatastrof, vilken som helst? Bara den stänger ner all verksamhet i sydvästra skåne ett par, tre dagar så vore jag glad.

Nehej...

Jag får väl gå till jobbet då.