Precis som i reklamfilmen

Ibland är livet precis om i en reklamfilm.

Man har varit i vägen och bara allmänt till besvär på arbetsplatsen i flera timmar. Det finns inte tillräckligt med jobb och alla är uttråkade och stressade, för de vet att när jobbet väl kommer blir det alltför mycket att göra. Efter timmar av meningslösa små sysselsättningar har man fått ett ryggknäckande, oerhört tråkigt arbete som beräknas vara resten av dagen (från kl. 10.30). Det är inte så svårt men innefattar en del rörelser som står på den ergonomiska svarta listan. Det dammar om maskinen och man andas in varenda liten partikel, som genast lägger sig som en beläggning i näsa, mun och lungor, man känner sig ständigt förkyld och snyter svart efteråt. Lungcancern kommer senare. Man ska böja, vrida, lyfta, vrida och böja, vrida och sträcka och böja, och det finns en punkt i ryggen, en disk, ett muskelfäste, vad det nu är så gör det oerhört ont, så där ont så att man tappar andan när det hugger till. Och det gör det ganska ofta. Tårarna bränner bakom ögonen, dammet täpper till allt, pappret skär små sår på händerna. Chefen måste vara i närheten, för det luktar rök. Magen vänder sig. Räta på ryggen, maskinen hackar på, lite för fort, man kan inte ta en paus för då ramlar de viktiga pappren ner på golvet och de måste vara i nummerordning, skynda på, bara lite kvar nu. Man lutar sig tillbaka för att se på den lilla bunt som borde vara det enda som är kvar på andra sidan maskinen, för att få lite uppmuntran bara, men bunten är minst lika tjock (en halvmeter) som den var när man satte igång maskinen för en halvtimme sedan. Det finns ingen räddning i sikte, pausen som kommer när man byter bunt är långt borta, kanske kommer den aldrig. Ryggen hugger till och man försöker förtvivlat hitta något läge som lindrar, man stretchar med händerna fulla av papper, på väg från bandet ner i lådorna där de ska sorteras. Maskinen ger ifrån sig ett skarpt hackande ljud som kommer att ge en bestående hörselskada. Man orkar inte mer.

Då sitter den där, nere i högra hörnet. Nike-loggan. Och voice-overn mullrar "Just do it!"

Ja. Vad ska man annars göra?