Kom ikapp, äntligen

Så blev det äntligen en stund för mig själv, bara en liten, men det hjälpte, oj, vad det hjälpte. Det ska inte mycket till, ibland, men vad svårt det kan vara att komma dit. Nu känner jag mig som en ny människa, eller ny i alla fall, människa är kanske att ta i.

Det gör fortfarande ont på åtta olika ställen och fingrarna gör inte riktigt som jag vill på tangentbordet, men jag är vilad och utsövd och i dag är det söndag och jag ska vara fotbollsänka och det ska faktiskt bli så skönt.

I går kväll orkade jag för första gången vara uppe efter kl 21, och för att toppa den nya höga formen lyssnade jag på Bette Midlers Live at Last, och det första jag gjorde nu när jag kom upp i morse var att dra igång Media Playern och köra samma spellista igen. Den kvinnan är vansinnigt rolig och sjunga kan hon också.

Jag vet: jag tillhör fel generation, fel religion, fel nationalitet, men jag kan knappt sitta still. Folk som bara sett henne i Beaches har ingen aning om vad hon kan göra.

Jag såg henne på tv för ett tag sedan, på Parkinson, tror jag, när hon pushade för The Peggy Lee Songbook, och det var väl inte riktigt det jag ville höra henne sjunga. The Divine Miss M, däremot, går före alla andra kvinnliga artister, any time!

Det är hon och Sanne Salomonsen som får mig att önska att jag hade lite mer kvinnokraft. Jag fattar vad det handlar om när jag ser dem.

Jag har inte fått E's manus som jag hade hoppats, kanske kommer det under dagen, men jag håller inte andan. Synd. Det hade varit skönt att ägna min lediga dag till lite text.

Mitt eget manus? Eeeeh... Jag vet inte om jag törs titta på det.

Vad skönt det hade vara att jobba lite med det, dock, om jag bara kunde uppbåda modet. Jag har inte tittat på det på evigheter, känns det som. Vem vet vad som har hänt med det under tiden jag har borta och varit maskinoperatör? Tänk om det har förvandlats, tänk om det har blivit ostrukturerat, ointressant och omoget? Tänk om det har invaderats av korrfel och syftningsfel? Tänk om jag har vuxit ifrån det? Nu när jag blivit Arbetare kanske jag bara kan skriva arbetarlitteratur, klasskamp och smörjfett, typ!?

Ska jag eller ska jag inte?

Som vanligt får den som lever se.

Den som lever får alltid allt det roliga. Det är knappast rättvist. Men vad ska man göra?