Allt eller inget

Det är inte ens nästan morgon. Inte ens tomten är vaken så här dags. Men jag kan inte sova, jag har försökt, men det blir bara en massa vridande och vändande och det blir jobbigt efter ett tag.

Jag har ingen som helst ro i kroppen. Det är mycket nu med jobb och diverse krämpor och inga pengar och inget skrivande och så mitt i alltihop sonens födelsedag på onsdag och jag har ingen som helst aning om vad han ska få i present.

Det är ett fruktansvärt misslyckande som förälder att inte kunna komma på en enda sak som ens barn skulle bli glad för. För varje år blir han mer och mer en främling, jag kan inte läsa hans tankar längre som jag kunde när han var liten. Och tydligen kommunicerar vi inte tillräckligt bra för att jag ska veta vad han vill ha nu när han nästan är vuxen.

Och så ledsen jag är för att han inte önskar sig någonting.

Jag kan inte föreställa mig ett tillstånd i vilket man inte önskar sig någonting. Jag har alltid ett sådant sug efter allt möjligt. Jag önskar mig allt, hela tiden och visst, det är inte alls bra att jag aldrig kan hitta något att fylla tomrummet i min själ med, men att inte vilja ha någonting kan inte heller vara bra.

Och jag har ju inte ens nästan råd att köpa en bil till honom.

Vi såg en kanonbra film igår kväll, In my father's den, från Nya Zealand och den var så väldigt bra men framför allt var det så vackert där så just nu önskar jag mig en förmögenhet som räcker hela livet utan att jag behöver jobba och så tänker jag utvandra dit och köpa ett hus med en magnifik utsikt och en fruktträdgård som blommar och bara sitta där i mitt hus och titta på utsikten och lyssna på bra musik och skriva och vara alldeles, alldeles lycklig.

Och eftersom jag vill det så blir det ju genast så. Så fungerar ju universum. Det känns tryggt!