Trehundra

300:e posten, dvs 300 dagar sedan jag slutade skrivarlinjen och så långt jag har fallit, så illa det har gått. Jag skriver inte alls längre, det handlar inte om skapande överhuvudtaget, bara om överlevnad från dag till dag.

Så torftigt, så tråkigt och så frustrerande. Inte konstigt att jag får utbrott och sliter mitt hår och min inre röst skriker att JAG HATAR MITT LIV!!!

Jag försöker att inte säga det högt av hänsyn till de närmast sörjande. Men det är sant. Det här är inget liv. Ingen kreativitet, ingen utveckling, inga utmaningar, inget växande. Bara stasis.

Vi bara sitter här framför varsin skärm.

Hooked up to the Matrix med livet sakta sipprande mellan våra fingrar.

Jag vill ha mer än så här. Men man får väl bara precis det man förtjänar. Och vad har jag gjort för att förtjäna något bättre?

Ingenting alls.

Nu ska jag gå och jobba litegrann.

(För övrigt vill jag bara säga att jag HATAR sommartid.)