Vårblommor

De tycker inte om mig på jobbet längre. Tre veckor har jag gått hemma och väntat på att de skulle ringa, och trott att de inte hade något att göra. Men när jag skrev in mina 8 timmar i går såg jag att de andra extrorna hade minsann jobbat mer eller mindre hela tiden. Så visst har de haft att göra. De har bara inte velat ha mig där.

Det känns så där.

I och för sig var det jobbigt innan när chefen trodde att solen sken ut ur mitt... ja, men varför kan det inte någonsin få vara lite lagom?

Jag jobbade mina 8 timmar i alla fall, de första pengar jag tjänat denna löneperiod, och när jag gick hem sa de inget så jag går väl dit på måndag igen.

Kanske är de osäkra på vad jag orkar efter mina ryggproblem, kanske tror de att jag tycker illa om dem på något vis för att jag går bort till det andra fikarummet på rasterna, kanske tog de illa upp när jag inte följde med till Madrid, jag vet inte. Och det är väl inget jag kan göra, egentligen. Bara jobba när jag kan och göra så gott det går. Försöka att inte göra bort mig. Tjäna de pengar jag kan.

Det är inte för alltid. Till sommaren kanske, som mest.

Sedan har jag andra planer.

Det blir snart sommar. Snön har i och för sig inte riktigt hunnit smälta undan, men här och där blommar det redan våldsamt. På kyrkogården mellan busstorget och biblioteket t ex där jag i förrgår såg massor av vintergäck och snödroppar i stora sjok. Snart, snart kommer scillan att explodera där också och det blir helt osannolikt blått inne mellan och bakom gravarna.

Det är något av det vackraste vi har här i Malmö. Scillan på kyrkogården på väg till biblioteket. Jag har aldrig sett en sådan blå färg någon annanstans.

Och när den är här är det vår på riktigt. Och våren är så kort, så kort i Malmö, så sedan blir det sommar precis när som helst.

Och då behöver jag kanske inte jobba så mycket mer. På ett tag i alla fall.

Jag tar förstås ett par extra lottorader för att förbättra mina chanser att aldrig behöva jobba mer.

Men det är en annan dröm jag helst vill hålla vid liv just nu.