Det blev inte den vilosamma helg jag hade behövt för att orka med allting just nu. Återhämtning är ett ord som studsar runt i huvudet mycket just nu. Hur gör man? Vad ska jag hitta tid och plats och ro till att ladda mina batterier?
Mina batterier som känns lite som min mobils just nu, hur mycket man än laddar telefonskrället så lägger den av så fort man försöker ringa ett samtal, oavsett hur många pinnar kraft den påstår sig ha innan man börjar slå numret. Jag känner mig likadan. Jag kan studsa upp ur sängen (nåja) och vara redo för dagen men så fort jag försöker göra något går luften ur mig och jag segnar ner på närmaste någorlunda mjuka underlag, kippande efter andan.
Utmattad. Hur blir man så utmattad av ingenting?
Depressionen har ett suspekt finger med i det spelet förstås. Men jag misstänker att bristen på återhämtning är en minst lika stor bandit.
Jag lyckas ju aldrig vila.
Att det ska vara så svårt. Och så var vi tillbaka där igen. Livet är så svårt. Jag klarar det inte. Jag reder inte ut det. Jag orkar inte med.
Aldrig kan man få vara glad.
Bara trött får man vara. Väldigt, väldigt trött.
Inte lika kul. Inte alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar