Smärtsamt trött och ser inte speciellt fram emot den här veckan. Alldeles för mycket på min Att Göra-lista och ingen som helst tid, lust eller ork att göra någonting alls.
Helgen var som vanligt alldeles för kort och jag har inte alls några laddade batterier att ta med mig till jobbet idag. Jag har nya batterier till min mp3 i alla fall, det brukar hjälpa litegrann. Om jag lyssnar tillräckligt mycket på Dave Matthews Gravedigger idag kanske jag kan få den där refrängsnutten att lossna från hjärnan där den har skavt hela helgen, (Gravedigger/ when you dig my grave/ can you make it shallow/ so that I can feel the rain) . Lite deprimerande om man säger så. Inte det pigga studset som jag skulle behöva för att komma i rörelse framåt.
Och framåt måste jag nu. Jag står inte ut här, på den här platsen i mitt liv längre. Jag måste göra något för att sätta saker i rullning, börja fixa saker, börja göra det bättre på något vis.
Det här är ju mitt liv nu och jag måste göra det uthärdligt. Hur man nu gör det.
Jag kanske till exempel skulle göra en faktiskt Att Göra-lista istället för att ha allting staplat i min stackars trötta hjärna.
Att skriva en lista hamnar högst upp på listan. Jag ska göra det med det samma. Eller sen. Efter jobbet. Om jag orkar. Efter middagen kanske. Eller så fort jag får tid.
Och så håller det på. I all evighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar