Det var en underbart vacker vårdag i går men jag missade den alldeles där jag stod inomhus och skurade, packade, städade, flyttade, sorterade. Nu är berget med ägodelar tre gånger så stort, lite mer livsutrymme har åstadkommits genom omorganisering och man kan andas igen. Tack för det, dammsugaren.
Idag är det sopstationen som gäller, ut med det gamla och förhoppningsvis innebär det att det kommer att bli plats för något nytt så småningom, åtminstone när alla golven är utbytta.
Jag är lite av en packråtta så det är ett stort steg att slänga saker, men när det väl är gjort är det skönt. Till dess att man kommer på vad det var man egentligen skulle ha den där grejen till, eller var den där möbeln egentligen skulle stå.
Och då är det så dags.
Från flytt till flytt mångdubblas alla ägodelar på något konstigt vänster, det räcker knappt med dubbelt så många lådor till alla böcker och filmer. Jag bara packar och packar men så fort jag vänder ryggen till kryper det fram nya, gamla, dammiga pocketböcker ur vrårna och lägger sig på hyllan jag precis tömt.
Ett gammalt ryskt ordspråk säger att en människa inte ska äga mer än hon kan ta med sig upp i en björk.
Not even close.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar