Att inte ha itts

Jag tänker att jag inte har hunnit en sak, sedan att jag inte har orkat men landar till sist i att jag inte har... ja, vad heter det? Jag har inte idsdt, provar jag med men det låter ju inte så bra. Jag ids inte är ju glasklar presens, men hur böjs det egentligen? Och varför vet jag inte det? Det är ju ett alldeles förträffligt verb, som inte riktigt kan ersättas med något annat. Varför har jag inte hört det användas i något annat tempus än presens?

Enligt ordboken heter det itts. Som i meningen Jag har inte itts. Min hjärna hävdar med bestämdhet att den inte har sett det ordet förut och jag är beredd att hålla med.

Det är väl ett verb som man inte får använda i Luthers Sverige, antar jag. Jag har inte haft möjlighet får man säga. Jag har inte haft tillfälle att går också bra. Jag kunde inte är ok, Jag ville inte är fult. Jag iddes inte är absolut förbjudet.

Men åtminstone i mitt fall är det oftast det som det handlar om. Den här tröttheten som kommer med depressionen, som inte är någon riktig trötthet men minst lika förlamande, den gör inte så mycket att man inte orkar som att man inte ids.

Så mycket jag inte har itts i mina dagar. Och inte ens vetat vad det heter.

Så lärde jag mig något nytt. Det var tyvärr ett tag sedan. Man borde lära sig något nytt varje dag.

Den som ändå iddes göra det.