Inse graden av desperation när jag sitter och letar på det där nätet efter jympa jag skulle kunna gå på med min bäbis. Hur ont har jag inte i ryggen för att vidta sådana drastiska åtgärder?
Väldigt, är svaret. Trots mysig bärsjal.
Och jag behöver inte BVC-vågen för att veta att min pojke är TUNG, men vi går till BVC ändå bara för att få höra att han är fin på alla sätt och vis. Jag borde ha ett sådant ställe för min egen del, men knowing me skulle jag väl inte gå dit.
Det är väl inte troligt att pojken kommer börja gå själv de kommande veckorna, trots att han nu har uppnått den respektabla åldern av 2 månader, och jag behöver styrka min stackars gamla kropp så den orkar med. Jag tror mig veta att om man har ont i ryggen ska man träna magen (logiskt) men tydligen är situps striktly verboten när man har fött barn och det är typ den övning jag kan.
Med kan menar jag förstås känner till. Tro inte att jag har några personliga erfarenheter av påfundet.
Jag var befriad från jympa i skolan för att jag var knäpp så det där med fysisk träning är inte något jag vet något om, direkt.
Eller indirekt, för den delen.
Och nu straffar det sig, med råge. Ont, ont, ont i ryggen som hade jag kuverterat alla Swedbanks kontrolluppgifter utan rast, och inte bara i den "vanliga" ryggen utan i fogarna också och den delen av mitt liv var väl ändå över trodde jag men ack så fel man kan ha.
Så Google, gamle vän, hör min bön och hjälp mig hitta något. En väg ut ur denna smärtans jämmerdal. Om det går att göra med minimal förnedring och till en billig kostnad vore jag glad.
Sandra på jympa. Jag tror det nämns i bibeln som ett av tecknen på en nära förestående apokalyps. Dags att shoppa dieselgenerator och flaskvatten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar