NaNo NaNo

På något vis hamnade jag ändå vid datorn en kort stund i går kväll och på något vis så råkade jag öppna ett nytt word-dokument och så började jag skriva ner det jag hade tänkt skriva tidigare under dagen om jag hade haft tid och på något vis blev det något helt annat.

I love it when that happens.

Det blev inte mycket, visst inte, jag hade ju bara några minuter på mig, bokstavligt talat, men det blev något som jag inte alls hade tänkt mig och det betyder att det finns hopp, att det går, att jag kan och det i sin tur betyder att det är dumt av mig att sitta här och blogga när bäbisen sover på sin pappas axel i åtminstone några minuter till.

Vad gör jag här i verkligheten när fiktionen väntar?

Strunt samma om NaNoWriMos hemsida inte funkar och jag inte kan redovisa mina 499 första ord.

Vem bryr sig om NaNoWriMo?

Jag skriver ju igen.