NoNoWriMo

Den här NaNoWriMånaden blev ju ett fiasko och jag skäms lite för att jag var tvungen att registrera mig, nu har jag ju dragit ner snittet för alla flitiga. Kanske kommer det en SaNoWriMånad inom kort. Jag hoppas det. Jag vill skriva. Jag behöver skriva. Jag skulle må så mycket bättre om jag skrev. Tänk vad jag hade kunnat skriva om jag mådde bättre.

Först måste jag bara göra den här fotoboken till sonen. Jag borde börja redan nu för det kommer att ta tid, och jag vet inte var jag ska få den ifrån, jag som gör allt med en bäbis i famnen nu för tiden. Undrar om biblioteket har boken Photoshop for mummies?

Jag är så trött att jag försvinner off-line ibland mitt uppe i något. Jag lyckas till och med med konststycket att somna på soffan jämte store sonen som spelar Guitar Hero 3 så det gnisslar om det. Då är man trött.

Om bäbissonen bara kunde sova lite längre stunder om nätterna skulle det inte vara så farligt. Det är de här varannan timmes-väckningarna som tar knäcken på en. Man hinner aldrig ner i den riktiga djupsömnen. Med alla sömnlösa nätter jag hade innan han ens var född ligger jag på ett sömnunderskott motsvarande vissa u-länders statsbudgetar. Skulden måste avskrivas för den kommer aldrig någonsin att kunna betalas av.

Vi har utrustat spjälsängen med Vyssan Lull-tassar men det har inte riktigt förändrat våra liv ännu (efter bara en natt). Men jag vaggar vidare. Skam den som ger sig.

Plus att de kostade 300 spänn. Då får de faktiskt sitta där de sitter.