Vackra höstdagar som gjorda för att promenera i parken med frasande höstlöv upp till anklarna och det gör vi också och det är lite lagom kyligt och väldigt soligt och väldigt vackert med löven i alla möjliga färger och allt ju egentligen bra nu.
Och ändå är jag så deprimerad ibland att jag knappt kan hålla huvudet uppe.
Det är svårt med otillräckligheten och med stressen och med sömnbristen och med gränsdragningen och med balansen och med alla förväntningarna och med framtiden och med pengar och andra världsliga ting och med själen och andra icke-världsliga.
Men idag är det söndag och man fixar ingenting på en söndag.
I morgon. Jag ska tänka på det i morgon.
Som flickan sa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar