Jag tänkte köpa en TRÄningsoverall, men det vore kanske lite långsökt

Och visst var det väl naivt att tro att jag skulle kunna skriva något i dag, jag som inte ens hinner blogga.

Men om jag hade hunnit skriva, då vet jag vad jag hade skrivit om.

Och det är väl värt några poäng.

Bara det att jag börjar tänka i de banorna igen. Det är ett steg i rätt riktning.

Och att jag tar några steg alls, i någon som helst riktning, är bra.

Jag nöjer mig med det.

För övrigt har jag varit gift i ett halvt decennium just idag. 5 år är tydligen Trä-bröllop. Jag kunde inte komma på någon lämplig present av trä, så han fick blommor i stället. Och entrecôte.

Han är inte bara super-pappa som precis lyckats söva den övertrötta bäbisen under tiden jag fått sitta i lugn och ro och skriva de här få raderna.

Han är en super-make också, och det här senaste året har han verkligen utfört stordåd, trots att han haft ett sådant train wreck till maka att släpa på.

Därför köpte jag röda rosor till honom idag.

Och jag hoppas jag får göra det många, många 1:a novembrar.

Han har lovat mig 50 år.

Jag har lovat honom alltid.