Börjar dåligt

Tydligen ännu en ledig (arbetslös) dag. Inget besked om när jag kan tänkas behövas på jobbet igen men det är bra träning för mig att inte få planera så mycket i förväg. Jag får bara vänja mig vid att leva så här, en dag i taget. Kanske kan jag utveckla lite kaoskompetens om det här håller på ett tag.

Bara en tio år eller så. Jag lär mig ju så snabbt.

Nu har det ju i alla fall gått minst två månader sedan förlaget fick mitt manus och jag ser till min förtvivlan att det bara är få veckor kvar till sista januari. Hur gärna jag än vill höra ett pip från något förlag, vilket som helst, så känner jag mig bara farligt långt borta från skrivandet just nu och jag oroar mig för hur jag kommer kunna hantera refuseringen. Inte bra, känns det som. Inte bra alls. Och mitt rationella jag (den lilla, lilla biten) vet ju att det är det som kommer. Något litet i talangväg kanske jag har men jag är inte där ännu, jag är inte redo för publicering. Inte i närheten. Men om de inte säger något snällt om mina texter kanske jag aldrig orkar jobba vidare med dem, aldrig skriver något nytt.

Jag försöker stålsätta mig men jag har inget självförtroende alls just nu.

Jag kanske kan önska mig lite i julklapp.

Det är obegripligt att det bara är några få dagar kvar till julafton. Jag är inte alls redo för julen, inte på långa vägar. Jag hittar inga bra julklappar, hittar ingen som helst julstämning för den delen. Jag spenderar alla mina julklappspengar på saker till mig själv (Ångest, ångest!). Jag hinner/orkar inte baka och stöka här hemma förutom lite ljus och en duk eller två. Och på söndag är det Dagen D. (Eller J.)

Jag som brukar vara så bra på jul. Vad är det som har gått fel i år? Har grinchen varit framme? Håller jag på att bli vuxen? Det vore väl typiskt om det skulle hända just nu.

Mitt humör är över hela skalan på en och samma gång. Kanske är det bara sömnbrist men jag tror inte det. (Men dessa sömnlösa nätter hjälper ju inte precis.) Något annat är det som besvärar mig och mina försvarsmekanismer har ställt sig mitt i vägen så jag inte kan se vad det är som är fel.

Det man inte vet har man visst ont av och dessutom är det jättesvårt att göra något åt det.

(För första gången i mitt liv lyssnar jag nu på Fibes, Oh Fibes! De spelar Get Up och det här är ju jättebra, varför har ingen sagt något!?)

Dumt att tro att man kan få någon sinnesfrid att hitta lugnet, utrymme att laga vad det nu är som är sönder den här veckan i alla fall.

Jag ska försöka sova ikapp ett par timmar. Sen försöker jag igen.