Jag kan inte sluta läsa recensioner, kolla New York Times best seller-lista, reservera böcker på biblioteket. Traven med olästa böcker jämte sängen växer långsamt men säkert och jag har inte en chans att beta av den. Kvällarna är för trötta, helgerna för fulla av måsten.
Lite lättare böcker funkar att läsa ett par sidor i under lunchrasten, men inget som kräver min uppmärksamhet och koncentration. Erlend Loes böcker har funkat, fulla med små pärlor till meningar som är njutbara även i små, små smakbitar. Kiran Desais Booker price-vinnare fick jag ge upp och lämna hemma. Vacker och stämningsfull är den men den kräver ett engagemang som jag inte kan avvara på jobbet, och inte orkar med de få minuter jag orkar läsa innan jag somnar. Jag ska försöka hinna läsa ut den innan jag ska jobba igen. När jag inte har mer Erlend Loe väntar Yac O'Yeahs bok om ett indiskt Göteborg. Jag hörde honom på bokmässan och hoppas att hans bok är lika rolig som han var. Coolt namn har han också.
Jag klamrar mig fast vid bokvärlden, vägrar släppa frivilligt. Spänner mig inför den smäll jag fruktar kommer i refuseringsbrevet. Om de inte är så snälla. Om de inte tycker att det är så bra. Om de inte tycker att jag ska sluta mitt day job och bara skriva.
Och det vet jag ju att de inte kommer att tycka.
Jag må vara naiv, men jag är inte dum.
Jag må vara dum, men inte galen.
Jag må vara galen, men jag ger inte upp.
Jag beställer ett par böcker till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar