Dags nu

Man vet att man lever ett alltför tråkigt liv när man drömmer om att sortera tvätt. Vika t-shirts och kalsonger, para ihop strumpor (det blir alltid en eller två udda strumpor över, så även i min dröm).Vad vill mitt undermedvetna säga mig med en dröm som är precis som mitt vakna liv? Ibland behöver jag undertexter för att förstå undertexten.

Jag läste en artikel om Sarah Waters i går. Hon är en sådan som skriver varje dag. Det förvånar mig inte. Hon är produktiv. Men hennes mål för varje dag är 1000 ord. Det låter förvånansvärt lite i mina öron. Nu skriver jag inte varje dag, inte ens varje månad. Men när jag skriver blir det vanligtvis mer än så.

Kanske skulle jag prova hennes metod ändå. Lägga ribban på marken framför fötterna och se om jag kan ta ett litet kliv över den. Varje dag. Jag har varken ork eller lust eller inspiration, men vad spelar det för roll? Om jag gör ribban lite plattare ändå? 500 ord. Varje dag.

Det skulle ju bli bra mycket mer än det har blivit under de föregående två månaderna. Det kanske inte blir något mer än volym men det är väl bättre än inget.

Det är kanske dags nu. Att jag slutar skylla på jobbet och tar tag i det som jag egentligen ska göra. Att jag inte väntar på ett uppmuntrande refuseringsbrev som aldrig kommer. Att jag inte väntar på inspirationen som heller kanske aldrig infinner sig.

Om jag tar den där blanka, tomma anteckningsboken jag fick på bokmässan och en penna. Och bara bestämmer mig.

Jag heter Sandra och jag VILL bli författare.